♥ Pappa provkör sin cykel

 
♥ Hem längst med floden


♥

Det var allt för idag, får se om jag får möjlighet att uppdatera i morgon innan vi flyger hem. Nu soooova!

Idag efter frukost tog vi en taxi till ett tempel (Wat pho) för att få se lite kultur, inte bara shopping ;) Det var jättevackert och i en av byggnaderna låg det en enorm guldig buddah, 43 meter lång! Det har varit såå himla hett ute idag, ca 34 grader. Så vi stannade en timme sen åkte vi vidare till ett shoppingcenter (central world). Ännu ett stort komplex med 5 våningar fulla med affärer. Här var det inte så billigt dock, utan mer som hemma kan man säga. De finns affärer som zara, monki, osv.. Det finns även massor med caféer och matställen överallt där. Skulle vilja prova vartenda ställe, allt ser så gott och annorlunda ut :) Vi satte oss och fikade på ett japanskt litet pannkaks-café. Efter några sköna svala timmar där så åkte vi hem till hotellet. 

 

 

 

 

 

Nu ikväll har vi varit på ett ställe som jag verkligen kan rekomendera alla som besöker Bangkok. Nämligen Asiatique the riverfront. Det är en kvällsmarknad kan man säga, fast det är uppbyggt som ett litet samhälle. Byggdes 2012 så det är nytt och fräscht med fina byggnader i pastelliga färger med små affärer, restauranger, cafeér, parisehjul mm. Riktigt mysigt! Tog massa bilder så här kommer en liten bildbomd från ikväll :)

 

❤ Entren

 

 

Igår morse vaknade jag upp med världens magont och illamående. Fy vad dåligt jag mådde, och jag visste att om två timmar går taxin mot Bangkok. Chris fick bokat om taxin några timmar framåt och gick till apoteket och köpte medicin till mig. Så nu äter vi båda antibiotika, hehe :) Taxiresan på över 5 timmar var inte den roligaste, men fram kom vi tillslut. Väl framme blev vi uppgraderade till en svit på 51:a våningen med två badrum, två sovrum, kök, matplats, vardagsrum, tre balkonger. Det hade väl blivit något strul med vår bokning så istället för två "vanliga" rum så fick vi detta. Helt otroligt vilket rum, och vilken utsikt!! Ibland har man turen med sig :)

 

Idag var vår första dag här i storstan. Det är skyskrapor och trafik precis överallt, man känner sig ganska liten på jorden. Idag tog vi iallafall en taxi in till MBK shoppingcenter. Där har vi varit hela dagen, det tar sin lilla stund att ta sig igenom 4 våningar med affärer. Mamma och pappa fick köpa en stor resväska så de kunde få med sig allt de köpt, haha. Ikväll har vi ätit på en god restaurang med fantastisk mat! Vi åt oxfile allihopa som smälte i munnen. Mums. Nu är det snart dax att krypa till kojs, i morgon väntar en ny dag i stora staden.

 

 

Eftter några sista timmar med sol och bad här på hotellet bestämde jag, chris och pappa oss för att hyra varsin moppe och åka runt lite här och var. Mamma ville inte åka någon moppe så hon hade roat sig själv med lite shopping och fotvård medans vi var borta. Vi åkte norrut och stannade på lite utkiksplatser. Sen vände vi och hamnade vid en park där man kunde vandra in på en stig för att sedan komma fram till ett vattenfall. Moppe är ett riktigt roligt sätt att uppleva ön på, och dessutom svalkande :) Efter middagen ikväll gick jag och mamma en sista gång till vårt favorit-spa, Bodiwork. Mamma tog en ansiktsbehandling med ginseng och hon blev som ny efter den i hyn. Jag tog en slags zonterapi för fötterna. Lite massage och sedan använde han en pinne och tryckte på olika punkter under fötterna och på tårna. Gjorde rätt ont, men tror att det gjorde nytta :)

 

I morgon förmiddag åker vi vidare till Bangkok. Ska bli riktigt spännande faktiskt!!

 

❤ Hatt och solisar på för att skydda ansiktet idag.


❤ Rooosa gjorde ju det hela mycket roligare, hihi :)

Idag var det dax för en liten dagsutflykt till Koh wai. En liten, liten paradisö utanför Koh Chang med endast ett par enkla restauranger och några bungalows. Ingen elektricitet, inga mataffärer, ingenting. Mer än fina små stränder och fint vatten :) Dessvärre mådde min lilla sjukling sämre efter båtresan så jag tog en tidigare båt hem med honom medans mamma och pappa stannade hela dagen på den vackra lilla ön. C mådde genast bättre när vi kom hem och jag bäddade ner honom (och mig) bland svala, sköna hotellakan och aircondition. Vi sov några timmar, vilket faktiskt var jätteskönt. Det tar på krafterna att vara ute till sjöss, speciellt om man inte mår riktigt bra ♥


♥ Framme på Koh Wai


♥ Koh wai


♥ Installerar oss på stranden


♥ Söta städerskan gör fint åt oss varje dag, här har tvätten kommit tillbaka också.


♥ Norpar den sista eftermiddagssolen på vår uteplats.


♥ Pappa tar en svalkande simtur efter en lång dag på vift

 

Dax för film och sen soova! I morgon är sista dagen här på Koh Chang, sedan bär det av till Bangkok i några dagar. Natti natti

❤ Handdukssvanar, så fina!


❤ Idag lånade vi kajak. Jag och pappa paddlade ut till en öde ö

❤ Där, till den lilla ön paddlade vi. Höga vågor och hala stenar gjorde att det kändes som ett rikigt äventyr ;)


❤ Plockade några snäckor på den öde ön


❤


❤ Påväg ut för mat


❤ Mitt fina resesällskap


❤ Mamma snygg och fräcsh som alltid


❤ Mamma, pappa, barn


❤ Bokar en liten båt-trip för i morgon till Koh Wai


❤ Karta över Koh Chang och närliggande öar

 

Dagen har bjudit oss på strålande solsken. Varmaste dagen hittills tror jag allt. Ikväll var vi och åt på grannhotellet The chill, så fint! Och god mat och dryck aldeles intill vattnet. Tänkte inte skriva så mycket mer, man vet ju vad vi har för oss på dagarna vid det här laget ;) Bjussar på lite bilder från dagen istället..

 

 

Hejsan mamma,

 

Idag har jag lärt mig endel nya ord här i Thailand. Det är alltid kul att lära sig ett nytt språk när man är ute och reser. Deras dialekt är lite konstig, och de pratar väldigt fort när man försöker kommunicera med dem. Men jag har ändå lyckats snappat upp lite nya ord som jag lärt mig. Det är inte helt enkelt ska du veta! 

 

Kövnar = Svimmar av

Rullegrus = Småsten på asfalt

Fula = Fågel
Tjövner = Kväver sig
Swemlla = Svimma

Imorgon har jag som mål att försöka lära mig några mer Varbergska ord.
De är inte riktigt kloka de här Varbergarna, men de är trevliga! ;)

Kram, Christopher

Herreguuuud vad det har regnat här på nätterna. Inatt har jag sovit som en kratta, regnet har vräkt ner hela natten och åskan har mullrat som bara den. Trodde hela bungalowen skulle rasa ihop, jeeezes! 

 

I lördagskväll åkte vi in till Bang bao som ligger längst söderut på ön. En liten fiskeby kan man säga. Vägen dit gick som en berg och dalbana, branta backar och svängigt, det var en upplvelse i sig :) Gick ut på piren där iallafall och hittade till en grekisk restaurang som låg på pålar ute i vattnet, mysigt som sjutton. Vi började med varsin drink och sedan åt vi grillat kött, pitabröd, sallad och tzatziki. Riktigt gott!

 

Gårdagen då? Först hade vi bokad spatid på ett jättebra spa här som heter Bodiwork. Jag gjorde en timmes ansiktsbehandling med varma kristaller/stenar som hon använde i ansiktet. Mamma tog insomniamassage. Hon blev mjukt masserad över hela kroppen, ända från tårna och ut i örsnibbarna, superhärligt sa hon. Jag hörde massa höga snarkljud och trodde det var mamma, hehe. Men det visade sig vara en annan person i båset brevid, pjuh. Chris fick en hård thaimassage för rygg och nacke. Det gjorde sjukt ont bitvis, men efteråt kändes det jättebra. Så massören visste vad han gjorde. Lite skillnad mot de andra massörerna längst med gatorna. Är fortfarande öm efter min massage jag fick häromdagen när hon tryckte in tummarna i ryggen på mig och slet isär huvudet från axlarna typ, haha ;)

 

Sedan blev det sol och bad resten av dagen. På kvällen åkte vi in till "stan", dvs white sand beach och strosade runt och satte oss vid en av alla restauranger som på kvällstid dukas ut på stranden. Fast det började dugga så vi gick in och satte oss istället. Sen strosade vi lite till, åt lite glass, gick på fiskspa. Ja, jag gjorde det igen även fast jag sa att jag inte skulle. Jag ville att Chris skulle prova, men han gjorde det bara om jag gjorde det så då blev det så. Satte mig vid ett akvarium med bebisfiskar så jag fick inte lika mycket på mig denna gången, mihi.

 

Idag har pappa och Chris hyrt moppar som de åkt runt nästan hela ön på. Vänstertrafik, men det hade gått bra. Jag och mamma har slappat och solat. Ikväll var vi så sega så vi satte oss här på hotellets restaurang och beställde in lite käk. Mums vad god mat de har här på hotellet! Tog kyckling med massor av grönsaker och ris och en iskall cola till. Efter lite yatzy och en vända till 7eleven (eller sjuelva som vi säger, hihi) så blev det en ganska tidig kväll i säng. Så nu sitter och här i sängen och skriver.

Låter ju som att vi gör massor, men det känns inte så, vi latar oss mest hela dagarna känns det som, men tiden flyger förbi. I morgon har vi redan varit på resande fot en hel vecka. Det går för fort!!

 

Lite blandade bilder från dagarna med finkameran.. (har varit lite dålig på att fota faktiskt)

 

♥ Påväg ut för middag

Tänkte kika in med lite bilder från dagen. Har inte hänt så värst mycket, vi har solat och badat mest hela dagen. Förutom när vi gick och tog varsin massage och fotskrubb bara på lunchen :) Nu ikväll har vi strosat runt lite här längst med gatan, kollat i lite butiker och ätit staaaaark thai-mat. Pjuh, både jag och mamma snöt oss hela tiden och min tunga domnade bort, haha. Hot, hot, hot.

 

Nu ligger vi i sängen och ska kolla nån film innan vi somnar, det är ju en dag i morgon också och man blir rätt trött i värmen av all sol och bad.

 

 

 

För ett par dagar sedan satte vi oss på planet mot varmare breddgrader. En smidig mellanlandning i Doha gjorde vi också, skönt att få sträcka lite på benen faktiskt. Väl framme i Thailand blev vi upphämtade och åkte mot Koh Chang, en fyra timmar lång resa genom landet. Pjuuh, man var ganska ordentligt seg redan efter den långa flygresan. Jag sov till och från näsan hela bilresan, helt väck verkligen. Hehe.

 

Vi installerade oss i våra mysiga bungalows och vilade några timmar, sen gick vi och åt god thai-mat på en restaurang här i närheten (som jag har längtat efter god seafood-mat!) Efter det fick vi besök av några bekanta till mamma och pappa. Blev en tidig kväll i säng, zzz. :)

 

Idag studsade vi upp (okej, mamma väckte oss) kl 9.30 och käkade lite frukost och la oss i varsin solsäng här på hotellområdet. Helt underbart med värmen här!! Låg och solade och läste lite, badade mm. Kom några regndroppar på förmiddagen medans jag låg och slumrade i en hängmatta. Total avkoppling!

På eftermiddagen kom Janne och Lisbeth hit och vi åkte vidare "in till stan", dvs till white sand beach som är lite livligare än här på våran lilla strand :) Strosade längst gatan och alla små affärer, köpte lite småsaker bla en bikini, tshirt till C, en strandväska.. Lite småsaker helt enkelt, billigt som tusan såklart :) Såg även vääärldens sötaste lilla hundvalp på deras hotell, undrar hur jag ska få med mig den hem..

Sen fick jag och mamma för oss att prova "fish spa". Men sätter ner fötterna i ett akvarium och får dem rensade av massa små fiskar som nopprar på en. Gaaaah så sjukt läskig känsla, haha. Kittlades och kändes skitläbbigt. Kul att prova, men inte igen! :P 

 

Just nu sitter jag och C på hotellets restaurang och äter lite kycklingvingar och varsin fruitshake, lyssnar på syrsorna och vågorna i den ljumna kvällen, aaah avslappnande. Lite bilder:

 

 

❤ Trötta men glada på båten över till Koh Chang

❤ Handduks-elefant på rummet

Besök på kvällskvisten

❤ Mamman läser

❤ Skymning på WSB

❤ Kvällsmarknad

❤ Fiskspa!

❤ Just nu

❤ Banana fruitshake!

Katalonien våren 2012. En resa helt på egen hand, bara jag, helt själv. Men vad kan hända? Jag visste ju att hästarna skulle finnas där, i värsta fall skulle jag iallafall få umgås med hästar större delen av dygnet, rida hela dagarna, träffa människor med samma intresse. Jag skulle på så sätt inte vara ensam.

Jag landade i ett varmt Barcelona, ett par timmar senare sittandes i en minibuss med två engelska kvinnor klädda i rosa plych mjukiskläder var vi framme på gården Mas Alba. Vi var någonstans i bergen, det var så tyst och så fridfullt. Det hade regnat och det var fuktigt men friskt i luften, sådär som det kan bli efter ett regn. Tog en promenad i den lilla byn. Det slog mig hur fin och gammal byn var, och tyst, så tyst att jag fick huvudvärk. Jag kände redan då att min kropp fick ny positiv energi och allt dåligt inom mig rann av mig.

På kvällen åt vi hemlagad middag med guiden. Vi presenterade oss och pratade lite om vad vi ville ha för hästar. De andra ville ha lugna och snälla hästar, jag ville ha en med lite energi, det hade jag bestämt innan att jag skulle vara noga med att säga, inte fega ur nu. Visst, det är skönt med en lugn häst, men det vore så tråkigt att glida runt med en avdankad seg häst hela veckan som kunde rutten utan och innan. Jag ville ha en häst med lite liv i sig.

Dagen efter var det dax att få tilldelat våra hästar. Spänt gick vi efter våran guide ner till stallet. Kändes som att det var första gången på ridskolan ungefär, nervöst och så mycket nytt. Kände mig som en riktig nybörjare med skakande knän och hjälmen på sniskan ungefär. Ansträngde mig där i sadelkammaren bland alla hundra sadlar, träns och packväskor för att höra vad guiden sa, det var viktigt att vi lyssnade. Jag fick tillslut leta upp sadel, träns, borst-kit och sadelväska märkta med "Fuego", som min häst hette. Lite stressad över situationen och svettig av den 25-gradiga värmen tog jag Fuegos saker och gick ut mot hästarna igen, tungt var det, och jag tappade hälften av sakerna längst vägen, sadeln vägde säkert minst 10 kilo bara den.. Sadeln var av en helt annan sort än vad jag är van vid, sadelväska har jag aldrig användt. Det enda jag kände mig säker på var tränset. Fuego var stor och lite bufflig och småtjurig. Det var inte lätt att charma honom inte. Det är så svårt med nya hästar tycker jag, innan man lärt känna den och vet hur den reagerar på saker och ting.

Som en räddare i nöden kom stallets hovslagare och hjälpte mig med att sätta på utrustningen, de andra hade redan fått hjälp och jag ville nästan börja gråta för att dem redan hade fått på sina saker medans jag inte fick på någonting rätt, haha, och inte var hästen särskilt samarbetsvillig heller. (Som om dem skulle rida iväg utan mig, hehe)

Efter en kort promenad med hästarna fick vi hjälp med att sitta upp, vilket jag var väldigt tacksam över med en häst som inte ville stå still och dessutom var gigantisk! Äntligen var vi på plats och kunde bege oss på vår långa vandring. Första halvan av dagen var av skräckblandad förtjusning, för att inte tala om första galoppen, där kan vi nog stryka ordet förtjusning och enbart tala om skräck. Jag hade nämligen en "liten" häst med väldigt mycket energi och väldigt långa ben som sprang järnet och jag hade ingenting att säga till om. Jag trodde liksom att vi skulle ta en liten trevlig arbetsgalopp allesammans.. eh. fel. Det fanns inget som hette arbetsgalopp, det var fältsits som gällde och låta hästarna löpa bäst dem ville.

"KEEP THE DISTANCE" skrek guiden framför mig, jo men jag hade gärna kept the fucking distance om jag så bara kunde! Men nej, vi springer i princip jämsides med hästen framför istället för några meter bakom tyckte Fuego. Skitkul att driva med den stackars turisten på ryggen tror jag nog allt att han tänkte. Just nu tänkte jag bara på hur jag skulle överleva denna resa, såg framför mig hur jag skulle flyga av och få åka helikopter till närmsta sjukhus med bruten arm och punka på lungan, typ. Minns att jag tänkte att jag skulle göra vad som helst bara jag fick sätta mig på planet hem om sex dagar oskadd! Be om att få byta till en lite mer tam häst kanske vore på sin plats?

Vi lärde känna varandra mer och mer jag och Fuego, och jag kom till att älska honom! Han var så himla rolig den där hästen trots allt. De andra hade bett om lugna snälla hästar och det var vad dem fick också, nästan lite för lugna sa dem, lite på gränsen till tråkiga. I början var det jätteskönt med en snäll och lugn häst sa dem (jotack!), men efter några dagar blev det lite tjatigt att behöva trava ikapp hela tiden, guidens häst och min häst gick nämligen ungefär dubbelt så fort som de andra tre hästarna. Speedy gonzales ;)

Å jag är så glad att jag inte bytte häst efter den där första dagen då jag mest kände mig halvt skräckslagen.
Trots att han alltid skulle hålla på och snurra runt när jag skulle borsta, hatade att bli tränsad, vägrade lyfta hovarna, va rastlös och busig eller inte var särskilt gosig av sig så tyckte jag så mycket om honom, man fick liksom vinna hans respekt, man fick den inte gratis inte. Åh Fuegopojken <3
Tänk att han bar mig på sin rygg i 6 långa dagar, och var alltid lika pigg och framåt, alltid lika arbetsvillig. Vi gick genom djup sand, vi besteg ett högt och stenigt berg en halv dag för att sedan ha picknick längst uppe på en klippavsats, red genom floder, i havet, över frodiga fält, hade kilometerlånga galopper utan att stanna där svetten rann på varenda millimeter av hästarnas kropp och pulsen var på max. Men han älskade det, han älskade att arbeta och det kändes. Mäktigt att galoppera fram sådär på en häst med den konditionen, kändes som att vi skulle kunna go on forever.

Det var faktiskt vid ett tillfälle till som jag trodde jag skulle dö. Vi red i en tallskog nära havet så underlaget på stigen vi red var sand och lite rötter från träden = lite tungt att gå i för hästarna, lätt att snubbla. Stigen var smal och det var många ganska snäva svängar, lite kringelikrokig helt enkelt. "Det här är det häftigaste och roligaste på hela rutten, sa guiden." "Bara håll i er, hästarna vet vad dem skall göra" Och vi satte av i galopp! Alltså. Det gick så j*vla fort, och vi LÅG ner i de skarpa svängarna, jag var helt säker på att vi skulle gå omkull. (Det tog aldrig slut heller!!) Nåväl, efter några minuters fartfylld galopp med dödsångest tvingade jag mig själv att faktiskt bara försöka hänga med, slappna av och låta Fuego sköta det själv, precis som guiden påpekade, och då gick det faktiskt mycket bättre och det va så sjukt kul. DÅ förstod jag vad guiden menade, jäklar var skickliga och intelligent djur vi har att göra med alltså. Bara jag slutade lägga mig i och lät honom gå så blev det världens häftigaste känsla. I början när jag höll på och slita och dra i honom (av skräck för att gå omkull) osv. så blev han bara störd och tappade balansen, men när jag slappnade av var det som en ferrari på en svängig racerbana, hehe :) Snacka om att adrenalinet pumpade efter detta. Wow!

Man hinner se så otroligt mycket under sex dagar på en häst, och allt var så fantastiskt. Vi red på ställen som ingen annan kan ta sig fram på, vi såg naturen på absolut bästa möjliga sätt. Det är en sådan där grej som inte riktigt går att beskriva, det måste upplevas! Och jag rekomenderar verkligen alla, från botten av mitt hjärta, att ta sig tid och råd att göra en sådan här resa. Ni kommer inte ångra er!! Inte om ni åker med greenways travel till Costa brava iallafall. Jag hoppas verkligen att jag får chansen att göra om det här. Om inte, så kommer jag leva gott på minnet från denna resan, vilket äventyr <3

Behöver jag säga att stora solglasögonen åkte på den dagen då vi kom tillbaka till gården och vi skulle lämna hästarna på deras enorma bete efter sex långa, hårda dagar tillsammans? Jag släppte ut Fuego och han rullade sig och hälsade på kompisarna och for iväg ut i hagen tills jag inte kunde se honom nåt mer. Hejdå älskade vännen, tack för allt <3

En låt som jag lyssnade på många stunder under min vecka och som kom att bli väldigt förknippad med denna resan är Wild horses - Natascha Bedingfield

 

En skakig video som jag komponerade ihop av några filmsnuttar jag gjorde under resan: